Förstå hur vindar får sina namn

Vindarna är namngivna baserat på ett system utvecklat av Världsmeteorologiska organisationen (WMO). Detta system ger ett standardiserat sätt att identifiera och spåra vindar globalt. Den primära metoden innebär att man använder lokala geografiska egenskaper.

Lokala särdrag: Vindarna är uppkallade efter det närmaste framträdande geografiska särdraget, som ett berg, en kulle, en sjö eller en halvö.
Riktningsnamn: Namnet anger från vilken riktning vinden blåser. Till exempel kallas en vind som blåser från norr en "nordlig vind".
Regionala variationer: Vissa regioner har lokala namnkonventioner som kompletterar WMO-systemet.

Här är en jämförelse av vindnamnssystem över olika regioner:

Jämförelse av vindnamnssystem

Namnsystem	Riktningsbas	Funktionsbas	Vanlig användning
WMO-system	Kardinalriktningar (N, S, E, W)	Närmaste geografiska funktion	Global standard
Det brittiska systemet	Kardinalanvisningar	Prominenta landformer	Storbritannien och Commonwealth
Lokala system	Variabel – ofta baserat på lokala landmärken	Lokala landmärken	Specifika regioner

Vindklasser: Vindar klassificeras vidare i klasser baserat på deras hastighet och varaktighet. Dessa klasser är: Lugn, Lätt, Måttlig, Stark och Kuling.
Namnkonventioner: Varje klass har en specifik namnkonvention, med bokstäver (F = Fresh, G = Gentle, B = Breezy, etc.).
Stormnamn: Under orkan- och tropiska stormsäsonger ges stormar namn i alfabetisk ordning. Dessa namn återanvänds vart sjätte år.